Healing?
Okej, right.
Denna dagen har verkligen varit helt galen. Somnade kl 6 imorse och vad klockan var när jag vaknade minns jag faktiskt inte men jag skulle tippa på ngn gång mellan 12 och 13.. -ish.
Vaknade efter en mardröm som jag inte minns längre, men jag minns att jag ville ringa till mikael och gråta. De gjorde jag dock inte. Han är inte min och jag är inte fyra.
Efter att sett massa avsnitt av skins (som jag i allra högsta grad inte fått mina hönder över på ett lagligt vis) så bestämde jag mig för att bege mig hem till mammas hus för att ta hand om katten och blommor (som kan gå och dö for all that I care. blommorna alltså.)
Jag säger då det, jag mår verkligen inte bra av att vistas i det huset. Det liksom äter upp mig. Känner faktiskt tårar bara nu när jag skriver om det. Men jag klarar verkligen inte av de. Aldrig att jag stannar där fem min i onödan i framtiden.
Hursomhelst så hittade jag min kära bok där jag skrivit ner de mesta under de senaste 4 åren - ingen vacker läsning.
Och så hittade jag massa gamla fotoalbum uppe på vinden (ja jag gick igenom hela huset), ett från mammas barndom och uppväxt som jag verkligen inte orkade ta mig igenom. Ett om johans (min bror), vart av jag snodde en bild och ramde in hemma, och så mitt. Mitt täckte tyvärr bara tre år, men de var fint.
Åter igen kände jag för att ringa mikael och gråta. eller helst ha honom där.
Bara kunna berätta allt you know, ha ngn man vet lyssnar.
Grät gjorde jag. Fine.
Men jag gjorde de själv för detta var något jag var tvungen att ta mig igenom på egen hand.
Det slutade med att jag tog med både min bok och mitt fotoalbum hem, utan att fråga givetvis.
Det representerar verkligen de två sidorna av mg som jag inte lyckas smälta samman, de senaste årens smärta och desperation och de yngre årens kravlöshet och glädje.
Inte lycka, för jag var en thinker redan då. Men kravlöshet, bara leva you know.
Två sidor av mig, och jag vet att jag måste sluta älta och börja leva.
Mitt liv börjar nu.
