Sommarfrenzy

Okej, right.

Denna dagen har verkligen varit helt galen. Somnade kl 6 imorse och vad klockan var när jag vaknade minns jag faktiskt inte men jag skulle tippa på ngn gång mellan 12 och 13.. -ish.
Vaknade efter en mardröm som jag inte minns längre, men jag minns att jag ville ringa till mikael och gråta. De gjorde jag dock inte. Han är inte min och jag är inte fyra.

Efter att sett massa avsnitt av skins (som jag i allra högsta grad inte fått mina hönder över på ett lagligt vis) så bestämde jag mig för att bege mig hem till mammas hus för att ta hand om katten och blommor (som kan gå och dö for all that I care. blommorna alltså.)
Jag säger då det, jag mår verkligen inte bra av att vistas i det huset. Det liksom äter upp mig. Känner faktiskt tårar bara nu när jag skriver om det. Men jag klarar verkligen inte av de. Aldrig att jag stannar där fem min i onödan i framtiden.

Hursomhelst så hittade jag min kära bok där jag skrivit ner de mesta under de senaste 4 åren - ingen vacker läsning.
Och så hittade jag massa gamla fotoalbum uppe på vinden (ja jag gick igenom hela huset), ett från mammas barndom och uppväxt som jag verkligen inte orkade ta mig igenom. Ett om johans (min bror), vart av jag snodde en bild och ramde in hemma, och så mitt. Mitt täckte tyvärr bara tre år, men de var fint.
Åter igen kände jag för att ringa mikael och gråta. eller helst ha honom där.
Bara kunna berätta allt you know, ha ngn man vet lyssnar.
Grät gjorde jag. Fine.
Men jag gjorde de själv för detta var något jag var tvungen att ta mig igenom på egen hand.

Det slutade med att jag tog med både min bok och mitt fotoalbum hem, utan att fråga givetvis.
Det representerar verkligen de två sidorna av mg som jag inte lyckas smälta samman, de senaste årens smärta och desperation och de yngre årens kravlöshet och glädje.
Inte lycka, för jag var en thinker redan då. Men kravlöshet, bara leva you know.

Två sidor av mig, och jag vet att jag måste sluta älta och börja leva.



Mitt liv börjar nu.

Jag var som sagt hos ett medium igår.  Mycket stämde, faktiskt. Men nu ska jag lista upp för er vad som sades. Sen får vi se om jag orkar skriva ihop en reflektion av det hela på slutet.

• Min själsfamilj kom, men de ville jävlas med mig genom att vänta med att börja, för att visa mig hur frustrerande det kan vara att vänta på någon, iom att jag alltid får folk att vänta på mig.
• Jag väntar innan jag gör saker, och tvekar väldigt mycket, jag vill ha ett kvitto på att det kommer går bra.
• hon hörde massa ljud runt mig, som hästhovar. tydligen har jag i ett tidigare liv varit en indianman som levde med en flock hästar. det var ända gången jag varit riktigt lycklig. Jag hade även tydligen en viss inverkan på de osäkra hästarna, de litade på mig. jag kunde va en flockledare.
• jag hade en storebror som nu är min guide.
• jag passar inte riktigt in, jag har fel form. jag tycker inte om att vara konstig, men de har blivit mitt signum
• och folk har varit våldsamma mot mig när de försökt forma mig, ofta oavsiktligt. men jag ska inte ta åt mig.
• Jag behöver inte känna en rädsla för att få barn. jag kommer inte bli som mamma och mormor. jag har potentialen att bryta mönstret.
• skoltröttheten togs även upp. jag är lycklig när jag får jobba med det estetiska, men jag ska kämpa mig igenom resten också.
• lära mig att sätta upp mål för mig själv, och våga drömma. jag vågar inte drömma, för då kan de gå i kras.
• jag har upplevt så mycket känslomässigt, så ibland känner jag att jämnåriga inte förstår mig. kan lättare relatera till medelålders personer.
• jag och johanna är två gamla själar och vi har ett speciellt systraskap.
• Nu är första gången jag kan vila ut, och jag är ständigt trött. Jag jobbar så mycket med det undermedvetna i sömnen så jag får vila på dagen istället. jag ska inte vara rädd för min trötthet, de kommer att gå över, men jag måste tydligen kolla så jag äter bra samtidigt.
• jag faller alltid för en viss typ av killar, de som behöver räddas. jag ska inte förväxla kärleken med något annat.
• jag ser inte mitt eget värde, jag är som felprogrammerad sen när jag var liten.
• jag är både stark och skör innuti, men min skörhet blir även en styrka.
• jag har en känslomässig strömbrytare, när de blir för svårt och för smärtsamt så stänger jag av och bli näst intill apatisk, men jag ska våga se de smärtsama och släppa taget om det.
• jag tycker att min kropp är fel. I ett annat liv ska jag ha haft en liten och typiskt feminin kropp, och jag sörjer den idag. men jag ska vara nöjd över att den fungerar.
• Våga se det som är vackert med mig själv.
• Jag ska ha mål och inte fly undan världen.
• Jag kommer få tyst på mina tankar (tack gode gud) men just nu är det som jag inte har alla ingredienser för att baka en kaka, de går inte
• Jag blir påverkad negativt av mina föräldrars energi, så när jag får avstånd så kommer jag kunna ha en bättre relation med dem. (detta har redan hänt med min pappa)
• Det finns fem personer i min själsfamilj, varav en har mindre bra karma och där kommer de behövas arbete. men under kommande år kommer jag verkligen behöva närheten med dessa personer.
• Nu kan jag vila huvudet mot en annan vuxen gestalt, och inte behöva hålla uppe mig själv lika mycket.
• Jag har upplevt känningar, och blivit varnad förr av den andliga världen. De tror att tarot eller runor skulle passa mig.
• Det jag gått igenom kommer senare att bli en livsstyrka.
• Jag har inte tidigare kunnat stänga av, men det handlar om kontroll och kan fixas med meditation.
• jag har en viss telepatisk förmåga, som kan utvecklas om jag tränar och "stämmer instrumentet", samt litar på det
• Jag är min egen och ingen kan äga mig. Någon gång kommer jag att skapa mig en flock av likar.

Sen sades det så klart mer. Och vissa personliga saker utelämnades. Men på det stora hela var detta vad som togs upp.
Och angående telepatin så säger jag bara som såhär:
Jag tvekar på i vilken utsträckning det kan fungera. Men jag kan helt klart känna människors känslor, utan att de behöver säga eller göra något. Oftast vet jag vad de kommer säga redan innan de gör det. Och jag är en grym människokännare.
Sen vad det tar mig, eller vad jag kan göra med det får vi vänta och se. Men jag ser ingen anledning till att inte spinna vidare på de. Om inte så i alla fall som en kul grej, right?
Jag ska tillbaka till henne och träna på meditation och att kontrollera mina tankar. Sen får vi se om vi tar upp det med telepatin. How knows?

Angående min själsfamilj så sa hon att det skulle vara fyra eller fem stycken. Och att en av dem skulle ha mer negativ karma. Jag har tänkt på detta mycket nu, och jag har kommit fram till att jag vet troligen tre utav dem.

Mikael - Varför? Vem vet, men jag känner av en viss samhörighet som inte går att förklara. Och på vissa plan är det kanske kärlek, men inte den klassiska typen, inte 'hej, jag vill strula upp dig och gifta mig med dig' - typen. Nej, större och mindre på samma gång. Som syskonkärlek. Vilket är underligt då vi inte kännt varandra i ett år än. Men de har kännts rätt från dag ett och jag har alltid kunnat lita på honom som få andra. Och även om vi sällan är överens så förstår vi varandra ändå. Nu vet jag, eller tror jag. Vi är själssyskon.

Johanna - Vi hittade varandra när livets väg var som krokigast. Och tillsammans har vi lyft varandra och haft varandras stöd. Oavsett vilka bråk som kommit i vår väg så har jag alltid älskat henne, och vi har alltid löst ut problemen  - tillslut. Jag är evigt tacksam att vi hittade varandra, vad skulle jag göra utan min Johanna liksom? Vi kan leva olika liv och ha olika åsikter, men vi är som två dinosaurier och vi ser världen på samma sätt. Vi är livspoeter och vi är systrar. De vi har är kanske större och starkare än vad vi vet. Vi är systrar i själen.

Cecilia - Jag tror du är den i min själsfamilj med den negativa karman, den som inte är dålig, men som behöver jobbas med. Även om vi inte alltid varit de tightaste vännerna, eller vänner alls för den delen så har hon alltid varit speciell. Alltid. Och när vi pratar är det som vi ser in i varandra. Och när den ena lider så lider vi tillsammans, försöker laga oss tillsammans. Jag är övertygad om att det finns något större bakom en vänskapen som finns där idag. Något vi bara börjat att upptäcka. Jag vet att du är speciell för mig. Låt oss leta reda på oss själva. Jag behöver dig.


Som sagt, jag älskar dessa personer. I hjärtat så vet jag att det är sant. Hur klyschigt det än låter, jag vet att det är sant.
Jag hoppas att jag inte skrämmer er, det vill jag verkligen inte göra.
Men jag behöver er.

Jag har bloggat länge, men kom fram till att det var ingen som förstod sig på mig. Abstrakta saker kan vara min specialitet.

Så här börjar jag om, kommersialisera mera.

------------------.
Detta är väl vad jag huvudsakligen kommer ägna mig åt här:

• länka
• skriva ner livsanalyser
• önskelistor

så, so long for now peeps!